walkitalk

Photo: The days we seized, Botswana and Namibia

2011-08-09T01:16:00.000+08:00

Strolling in a circle.

Front row seat.

A couple.

Twilight zone.

Voff.

Where the grass don't grow.

Preparing bonfire.

Future bonfire.

Yesterday's bonfire.

As it is.

Hi, hello or goodbye.

Leatherman.

Real-sized.

Before and after Jesus.

Zebra crossing.

Tillbaka på fast mark

2011-08-04T05:40:00.000+08:00

Vad som har hänt medan jag var borta:
1) En tom tomt har fått ett hus
2) En massaker på ungdomar
3) En av mina plågoandar har fått självinsikt
4) Min trädgård har exploderat (minst 1 meter)
5) Min sambo har skaffat kattunge och lämnar mig

Vad som hände mig när jag var borta tar vi nån annan gång. Bjuder på lite sång från en kväll i Botswana tills dess:

Photo: From sea to sky, [Ladestien - Vassfjellet], Norge

2011-06-28T05:09:00.000+08:00

Fina fisken.

Fina läget.

Fina terrängcykelbanan.

Nybyggarna.

Obygden.

Melhus, eller om det var Lhasa.

Min omdiskuterade kyrka.

Tystnaden. Doften. Cykelturen.

Uke Fem og tyve

2011-06-23T05:01:00.000+08:00

Det er med blandede følelser.
Min kropp reagerar starkare på mitt personliga triathlon. Løpning, terrengsykkel og mental styrke. Alle desse mil under fotsulerne mine, all denne tid jeg reiser ifra. Stenskudd, äggmackor og lange diskusjoner.

Allt er rolig, allt er stille. Allt er her.

Firar en vunnen tid med ett mentalt marathon. Personligt bästa.

Denne sangen er før alle venner, lesere og besøkere. Presentert 1968 og fortsatt like bra. Akkurat slik du og meg.

Van Morrison – Sweet Thing

Dagens lista

2011-06-16T04:32:00.000+08:00

Jag gillar:

lukten av bokhandel
att cykla
knaperstekt bacon
sommaren

Photo: Pilgrimsleden, Skaun - Trondheim, Norway

2011-06-15T00:51:00.000+08:00

Glasblåsarns barn.

Rotade älvor.

Alternativa färdmedel.

2,3 kvm bohag.

Photo: Nutidsorientering, Trondheim, Norway

2011-06-15T00:46:00.001+08:00

Svårt att sova när himlen brinner.

Norskt underbarn. [Lyssna]

Prinsessa och löjtant.

Walkitalk versus Whatever, part 5 (of 5)

2011-05-23T01:59:00.000+08:00

Walkitalk:
Reflekterar att:
Bara de rika kan påstå att pengar inte spelar roll.
Bara de vackra kan påstå att skönhet inte spelar roll.
Whatever:
Bara de som är med i Jehovas vittnen kan påstå att de är de enda som får komma till himlen.

Walkitalk:
Ser hur livet växer i trädgården. För var dag.
Whatever:
Jorden skulle ha gått under igår.

Walkitalk:
Har spenderat fritiden på konserter. Så där 7 st sen sist.
Whatever:
Bob Dylan fyller 70 på tisdag. Det finns säkert något tragiskt att relatera det till också, men vi klarar oss utan.

Walkitalk:
Går på promenad bland vitsippor och fågelkvitter.
Whatever:
Yrkesmilitären i umgängeskretsen som önskar att landet kunde köpa in fler hightech vapen. För att de verkar så roliga att leka med.

Walkitalk:
Är väldigt stolt över sin vän som sprang jättelångt.
Whatever:
Det var väl andra som också sprang.

Le considération finale: Världen rullar vidare. Whatever är lika komplex som Walkitalk. Ingen har vunnit, ingen har förlorat. Walkitalk dansar vidare till dragspelet av Moddi och bjuder in Whatever att följa med.

Walkitalk versus Whatever, part 4 (of 5)

2011-04-14T06:39:00.000+08:00

Walkitalk:
Har skrivit 200 sidor deklaration. Av vad? Asfalt, känslor och sluttningar.
Whatever:
22 % av Finspångsborna har e-deklarerat fram till idag, vilket är bäst i Östergötland. Av vad? Girighet.

Walkitalk:
Hänger med de tre grannarna. Bilmeckaren, lövkrattaren och tvätthängaren.
Whatever:
Gaddafi ställer tre krav för att avgå. Ett av dem är att få bo kvar i landet.

Walkitalk:
Missförstår och håller utkik efter en våldtäktsman som bör vara 90 cm hög.
Whatever:
"Om man kallar sig musikintresserad och inte fattar att Bob Dylan i Borlänge är en stor händelse så är man instängd i en låda, en mental dvärg", för att citera nöjesredaktören på Dalarnas Tidningar.

Walkitalk:
Käkar laxmackor varje dag.
Whatever:
Västerbottens-Kuriren avslöjar att ett svenskt tv-team har fiskat utan tillstånd.

Walkitalk:
Lyssnar oupphörligt på "Songs for Tibet", men längtar inte tillbaka. Kommer fortfarande ihåg tunnelseendet när vederbörande såg rakt in i den kinesiska soldatens gevärspipa.
Whatever:
Österbottens Tidning noterar att en tibetansk munk misstänks ha avlidit av tortyskador han fick under den månadslånga fängelsevistelsen 2008. Samtidigt lobbar Helsingborgs Tidning för vinslövsbon Lars Påhlsons föredrag om när han åkte tåg i Tibet.

Rond 4: Walkitalk ror hem vinsten, tack vare den buddistiska inställningen. Att Walkitalk klarar av att kombinera det fredliga ordet med legalt fiske slår både mentala dvärgar och diktatorer. Whatever får ändå ett tröstpris i form av Wallraff-kit för god prestation med tanke på resurserna. Domaren har noterat det bergränsade utbudet av grävande journalister i Svea Rikes land och hoppas att kitet kan stimulera avslöjanden av större kaliber framöver. Förslag på frågeställning är Är Gaddafi egentligen en mental dvärg?

Walkitalk versus Whatever, part 3 (of 5)

2011-04-06T23:43:00.002+08:00

Walkitalk:
Har toalettpapper med kärleksdikter på i sitt hem.
Whatever:
Rebeller med vapen menar att kungen av Elfenben bör flytta från sitt hem.

Walkitalk:
Tackar nej till paintball på grund av en konflikthanteringsrapport som måste skrivas.
Whatever:
En forskare från FAFO menar att FN-styrkorna inte borde ha skjutit på kung Elfenben's hem. Han menar att konflikten bör lösas internt.

Walkitalk:
Hoppas på positiva delårsrapporter.
Whatever:
Mannen med hästsvans ska idag argumentera varför förslaget om skuldsanering inte ska drivas igenom.

Walkitalk:
Ser fram emot kvällssegling från staden.
Whatever:
Ett fartyg med 200 flyktingar från Libyen förlister utan för Siciliens kust.

Walkitalk:
Drar för gardinerna om kvällen, på inrådan av polisen som har fått anmälningar om en fönsterkikare i området.
Whatever:
Ett tusen fångar har fritagits i Elfenbenskusten. Reportrar på plats beskriver mord, rån och våldtäkter.

Rond 3: Whatever vinner. Walkitalk positionerar sig med en storsäljande tegelsten och tekopp i trädgården i väntan på att världen ska gå under.

Walkitalk versus Whatever, part 2 (of 5)

2011-03-25T07:25:00.000+08:00

Walkitalk:
Promenar i 20 min hem från jobbet i snöstorm på grund av inställda bussar.
Whatever:
I samma snöstorm är 1150 personer fast i sin byar och kan inte nås med varken bil, båt eller helikopter.

---------------------------------------------------------

Walkitalk:
Får spänd nacke av att jobba för nära kontorets luftintag.
Whatever:
En vindby vände upp och ned på en bil.

---------------------------------------------------------

Walkitalk:
Skriver manus till en informationsfilm om hur man kan förbättra den lokala sophantering.
Whatever:
300 ingenjörer försöker lösa problemet med radioaktivt avfall. Ingen informationsfilm i sikte.

---------------------------------------------------------

Walkitalk:
Klipper naglarna med sin schweiziska armékniv.
Whatever:
Rebeller i sandland står i materialistiskt underläge för att störta diktator.

---------------------------------------------------------

Walkitalk:
Studerar beteendevetenskap för att förbättra gruppdynamiken på företaget.
Whatever:
FN's människorättsråd väljer in en diktator, knappt ett år senare blir han utkastad. "Tillsvidare".

---------------------------------------------------------

Rond 2: Walkitalks fredsbevarande styrkor tar idag hem priset, som tack för deras för lokala engagemang. För att ytterligare främja freden lokalt och samtidigt stödja strider i sydligare land, kommer den schweiziska armékniven att sända iväg. Företaget kommer även delta i konferensen "Hur ett av världens rikaste land kan förbättra sin infrastruktur".

Walkitalk versus Whatever, part 1 (of 5)

2011-03-16T06:50:00.000+08:00

Walkitalk: Ansökte om att få studera på annan kontinent
Whatever:
En annan kontinent lider sin värsta kris någonsin

------------------------------------------

Walkitalk:
Placerar två kastruller i varandra och får undertryck. Spenderar matfett, kallvatten, varmvatten och 30 min på att sära dom innan det lyckas
Whatever:
Delar av en kärnreaktor sprängs på grund av övertryck. Spenderar havsvatten för att kyla skiten.
------------------------------------------

Walkitalk:
Använder solglasögon för att inte bländas av vårens första värmande strålar
Whatever:
Evakuering kring kärnreaktorn har utvidgats till 3 mils radie av säkerhetsskäl

------------------------------------------

Walkitalk:
Glädjer sig åt bekantskapskretsens nyanställningar
Whatever:
Tokyo börsen rasar med 10,6 procent

------------------------------------------

Walkitalk:
Högläser dikten "White Nights" av Paul Auster den 14 mars och ger bort 50 NOK.
Whatever:
Japanerna firar "White Day" och ger bort något värdefullt till en tjej.

------------------------------------------

Rond 1: "Whatever" i dag i formen av Japan tar hem storslam. Walkitalk skänker alla sina biståndspengar till konkurrenten och vädjar om försoning, fred och lycka.

Så himla multikulti

2011-03-06T19:39:00.002+08:00

Vad jag har haft för mig den sista tiden. Det slog mig att jag Australien lyser med sin frånvaro. Men jag får min bit av världen ändå.

-Fransk norrskensjakt
-Ryska "pannkaksveckan"
-Indisk festmiddag
-Norsk swing

Föreläsare:
-Tyskland
-Peru
-Norge
-Kina
-Nepal
-Kenya

Klasskamrater:
-Argentina
-Bhutan
-Nepal
-Kina
-Indonesien
-Etiopien
-Kanada
-Frankrike
-Botswana
-Zimbabwe
-Tyskland
-Ryssland

Bigbang – Nothing Finished Yet

Photo: 1000 km in Scandinavia, Alta, Norway

2011-03-06T18:57:00.000+08:00

As good as it gets.

En bra bit norrut.

Norrsken.

När cirkusen kom till staden (och dörrar blåste bort)

2011-02-23T05:05:00.000+08:00

Skönt teaterstycke. Inomhus.

Photo: Where the winter was alive, Røros, Norway

2011-02-10T23:53:00.001+08:00

Sunset Boulevard.

Backtracking.

Drinking tea like it´s 1995.

Snöblindhet i dess yttersta form.

Sällskap.

VM i hundspann.

Mobilt trafikhinder.

Kultur när den är som bäst

2011-02-03T15:56:00.000+08:00

Roliga saker i den närmsta framtiden;

-Helg på längdskidor i Røros

-Långweekend i Tromsø

-Konsert med Susanne Sundfør i Nidarosdomen

-Konsert med Bigbang

-"Et dukkehjem" av Ibsen på Trøndelag Teater

Tacktal i sin korthet

2011-02-01T07:57:00.000+08:00

Har haft en otroligt bra dag.
-Jag vill tacka
Livet.
Jag sover inte. Jag drömmer inte. Du och jag och alla de andra är här. Och det är bra.

Jag har inte vunnit något pris, men vill ändå ta tillfället i akt. Tack..

ALLA GODA MÄNNISKOR

inklusive CSN.

Lykke Li – I Follow Rivers

Marsch pannkaka genom stormen

2011-01-30T06:04:00.001+08:00

Regnet föll, vägen var lång och brant. Kommer till någon slags topp. Nederbörden har stelnat till hagel som piskar i ansiktet. Det är svensken och norrmannen på skidtur. Spåret försvinner i drivor som bildats, byvindar från sidan får kroppen att vingla till på de öppna vidderna.

Knackar av den värsta snön från pjäxorna och kliver in i stugan från 1700-talet. Dricker te och filosofierar över nutid och framtid, mitt land och ditt land. Ett plötsligt skyfall. Noterar läget och fyller på tekopparna ännu en gång. Bara att vänta ut vädret. Susar fram genom skog och mark, frasar fram över is och fluffig nysnö.

Knäpper av skidorna samma stund som det sista ljuset på himlen försvinner och tar kollektivtrafiken längs med bergsryggen. Staden nedanför glittrar i oranget gatuljus. Vinden viner kring spårvagnens fyrkantiga form.

Det var upp till 20 m/s. Varning för stark vind och drivbildningar. Uppfriskande.

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros – Home

Inne i huvudet bor ett frö

2011-01-18T05:41:00.000+08:00

Just nu koncentrerar jag mig på att finna fina frukter i livsmedelsbutiken.
De viktigaste kriterierna:

1) Ytskikt
2) Konsistens
3) Form och storlek
4) Färg
5) Pris

Just nu är favoriten apelsin. Skalet berättar en hel del. Har jag fått för mig.

Beirut – Nantes

Video: Potential and kinetic energy, Trondheim, Norway

2010-12-13T09:10:00.000+08:00

Andrew Bird – Untitled

Hommage aux Hommes

2010-12-12T23:44:00.000+08:00

Rosens Man. (U. Eco)

Mr Elephant eye. (A. Einstein)

Skärgårdsdoktorn. (Y. Tiersen)

Wilco – Jesus, Etc.

All that jazz

2010-12-09T05:16:00.000+08:00

Ligger och stirrar i taket. På persiennen. På ljuset från grannens lampa, som delas i
trettio
två
bitar
på min dammiga matta.
Klockan ringer senare än vanligt. Så var dealen. För att orka. Likväl försvinner tiden till ett okänt ställe, när jag somnar med frukostskålen i handen.

Låter kallt vatten skölja över kroppen tillräckligt länge för att vakna. Högtalarna skriker Rolling Stones. Jag knäpper på mig mina finaste hänglsen och sprider små puffar av lukt längs nacken. Kinderna får rosa färg och ögonfransarna viftar som fjärilsvingar.

Men energin finns inte. Den har tagit slut. Det är helt jävla tomt.

Pixies – Where Is My Mind?

Status: -2

Att hålla hårt och få kramp

2010-12-07T07:44:00.000+08:00

Ännu en dag i företaget:
1 dödsfall
1 tillbakakommande
1 deadline
1 ekonomiskt tillskott
2 nätter av sömnlöshet

Fem anledningar att lägga sig ned. En anledning att fortsätta.

Jag saknar.
I varenda nerv.
Allt blir bättre, men inte idag.

Cat Power – Good Woman

When you're 21, you're no fun

2010-12-03T04:36:00.001+08:00

Idag har jag lagat köttbullar och potatismos from scratch. Gott som fan.

När hade ensiffrig ålder ville jag bli austronaut. Jag ville till månen. Nu nöjer jag mig med trädtopparna.

Efter all tid tillsammans är det bara ett minne som består i detta nu. Du rörde i pastavattnet med stekspaden. Jag letar i skallen efter mer. Det var konstig vinkel på frukostskålarna. Silverfiskar. Badkar i plast. Det fanns en plats i våran hall som knakade om man trampade på den. Det var gången du inte kände igen mig. Det var ensamma dagar och pocketböcker. Hemmabio och veckohandling.

Ibland slår det mig. Att jag är här och inte där. Att jag är här, utan giftermål och barn. Att barnen hamnade i någon annans mage, att ringen inte hamnade på mitt finger. Ibland känns det som om jag är i en fantasivärld och snart kommer ramla ut i en garderob. Jag antar att det är det här som är livet. Att vara glad.

Nu ska jag diska och förbereda matlådan för morgondagens prövning. Räknar dagarna till rast.

Bright Eyes – First Day Of My Life

Le Tristes

2010-11-28T22:00:00.000+08:00

Första advent. Studerar. Är lugn. Uttråkad. Mina klasskamrater har läsglasögon. Jag har skadat knä. Utanför mitt kontor slingrar sig 6 rökpelare från hustaken. Min sjal luktar eldad ved. Jag hann se solen några minuter när den tittade fram ovanför bergen. Mina dagdrömmar går mot att åka utomlands och finna solen. Min klasskompis skrattar och kallar det för typiskt svenskt beteende.

Jaa9 & Onklp – Partysvenske

En karriärist och några fyllerister

2010-11-26T07:29:00.000+08:00

Steg 1 i processen är klart. Walkitalk AB har fått sitt starta-eget-bidrag och förvaltat det väl. Nu är det dags att på egen hand påvisa vinst. Jag har tre veckor på mig att imponera på lika många professorer i ännu fler ämnen. Håll tummarna.

Termometern visar -17 grader, isen är krispig och vinden hård. Skidspåren väntar. Jag försöker sova. För er som inte kan sova och har en stund över; njut av denna filmscen i lugn och ro. Livet är inte större än så.

Utdelning (och bonus?)

2010-11-23T06:15:00.001+08:00

Arbetsveckan slutade på 70 timmar, ett besök på akuten och två spärrade kreditkort.
Klockan 06:00 imorse var det dags för nya tag.
En hektisk dag har resulterat i stor vinst för Walkitalk AB;
- inga frakturer/fakturor
- fungerande cash flow
- två delårsrapporter sign sealed delivered
- möjligheten för ett bra nyförvärv ökar
- grafiska presentationen av den gamla produkten är totally awsome.

Intäkter: 0 NOK.
Utgifter: 398 NOK.
Vinst: Enorm.

Ludovico Einaudi – Primavera

Photo: Oredan som ger lugn, Trondheim, Norway

2010-11-19T07:15:00.000+08:00

Intresset av att ta bil till skogspromenaden.

Eller spela fotboll med hästen.

Lite vilse.

Vardagen.

Fint som snus.

Terrängcykling.

Avnjutes med en kopp te och äggmacka.

Tomas Andersson Wij – Jag har simmat långt ut från land

Fem korta

2010-11-19T06:16:00.000+08:00

46 h.
3 deadlines kvar.
2 sömnlösa individer.
1 födelsedag.
11 grader minus.

Niklas Stromstedt – Oslagbara!

When reality comes close

2010-11-18T06:53:00.000+08:00

Onsdag kväll. Jag har jobbat is skolan 34 timmar än så länge denna vecka. En norsk arbetsvecka är 37 timmar. Jag närmar mig med stormsteg. När jag kom hem idag svidade jag om till träningsoutfiten och slängde skidorna över axeln.
Termometern visar -5 grader.
Promenerar i rask takt under europaväg 6.
Nickar mot hästarna vid 4H-gården.
Får dåligt fotfäste i uppförsbacken som grannbarnen åker slalom i.
Stannar. Stryker på valla, snörar pjäxorna hårt och glider in i vinternatten. Elljusspåret leder uppför backar, in i skogen. Det är så tyst. Mina andetag skapar momentana moln framför mig, ovanför är det stjärnklart och runt omkring gnistrar allt av frasiga iskristaller.
Finner ett sidospår. Spänner fast pannlampan på huvudet och susar fram bland blåbärsris och granskog.
Ute på elljusspåret igen.
Ser ett intressant, oupplyst spår. Månen ger en hint om spåret framför mig. Enligt mina beräkningar går spåret åt rätt håll, men borde vara ganska brant nedåt. Min svagaste sida. Ett par kommer gåendes och jag frågar dem om förutsättningarna. Fem minuter senare glider jag ner för en isig backe, fastnar med ena skidan på en sten och faller hårt på min vänsta tumme.
Fortsätter. Uppåt. Nedåt. Mittemellan. Ser staden alldeles för långt borta. Slänger skidorna över axeln och promenerar längs en gata. Passerar stora bilar och ännu större hus.
Spänner på mig skidorna. Nickar åt hästarna.
Duschar.
Sätter mig i soffan brevid Maria och tittar på tv.
Ännu en dag till ända, nu med en svullen tumme.

The xx – Crystalised

Video: Strindamarka, Trondheim, Norway

2010-11-15T00:06:00.001+08:00

Civiliserat.

Christer Sandelin – Det hon vill ha

Photo: Freaky friday in the laboratory

2010-11-13T08:59:00.000+08:00

Våffeldags! (photo: Pernille Aas)

Ett framgångsrecept eller en autist?

2010-11-13T08:48:00.001+08:00

Så temperaturen i studierna börjar märkas. Ute är det -10 grader och 30 cm snö. Inne är alle samman dränkta i kurslitteratur. Det sliter på kropp och psyke. Drömmar om beräkningsmetoder, om det ens går att sova. Hjärnan går i slow-mo när man behöver den som mest och varenda muskel är spänd av stress. På det börjar förkylningarna sprida sig, huvudvärk och näsblod.

I allt detta går jag och mår oförtjänt bra. Med ett småleende på läpparna tuggar jag mig igenom 12-timmars dagarna, går hem till Maria och dricker te i skenet av levande ljus. Självklart har även jag mina dippar, men det funkar. Faktiskt. Så jag har börjat analysera min otroligt rutinmässiga vardag för att finna framgången. Det finns ett antal tydliga komponenter:

1 brustablett C-vitamin
1 tablett fiskleverolja
1 banan
1/4 eple
15-20 russin
1 dl havregryn
2 dl vatten
45 min promenad
otal koppar svart/grönt/rött te
2 matlådor varm mat
kliva upp kl 07:00, lämna lyan 07:45
gå hem långt efter kontorstid
15 min Umberto Eco
Imorgon hoppas jag kunna vara ute några timmar i sollys. Det vore fint. Valla till skidorna är införskaffad.
Håll i hatten!

And I keep telling everyone else;

"You only have one life. Think twice about what you're doing and if it is worth it"

while in my mind I'm telling myself;

"Once you have seen the bad, you can appreciate the good. I'm appriciating the good."

Israel "IZ" Kamakawiwo‘ole – Over The Rainbow/What A Wonderful World

Epic failures -the list

2010-11-05T04:05:00.001+08:00

Tredje plats:
Utnämna sig själv till geni.

Andra plats:
Använda matematiska formler för att uttrycka kärlek. Probability of failure, någon?

Första plats:
Göra yoga till skivan "Yoga to Twiglight and New Moon".

Lykke Li – Possibility - Soundtrack Album Version

Förkastad parallell?

2010-11-01T00:13:00.000+08:00

Tatuering är mer regel än undantag på de norska kvinnorna i min omgivning. Exempel på vad som skymtats under kläderna;

- G-klav på ankeln
- fjäril på skuldra
- tribaltatuering i svanken
- penselstråk slumpmässigt över utsidan av höger ben
- "I am strong and can make it on my own"..etc över vänster revben

2009 utsåg FN Norge till världens bästa land för mänsklig utveckling.

Toppturer i höstblåst

2010-10-31T23:04:00.001+08:00

Så har jag övervunnit några inhemska bergstoppar. Flera mils vandring svider i benen, ansiktet är prickigt från downhillcyklingen och termosen är tom. Lycka.

Månen 348 möh
Liaåsen 429 möh
Storheia 566 möh

Sophie Zelmani – Most Of The Time

Love letter to whom it may concern part 3

2010-10-29T04:56:00.000+08:00

Idag kom jag hem när det fortfarande var ljust. Det var väldigt länge sedan sist, så då blev jag glad. Jag har ingenting som påminnner om dig här i mitt hus.

Jag har bara känslan av dina hårvårdsprodukter i mina händer.

Som om det var igår. Och jag vet inte när vi ses nästa gång, eller vad vi kommer säga eller göra. Men bra blir det, det vet jag.

Jag var ute i bergen och vandrade i helgen. Det var mycket folk och många barn och deras vagnar på isiga stigar. Och det var mannen som susade förbi som hann att le, innan han åter la sitt hököga på barnen på varsin kälke.
Jag såg alla dessa människor
och deras barn
och deras snögubbar
och deras morotsnäsor.

Luften var frisk
och jag gick
och gick
och tänkte
ibland på våra barn som vi kommer få och huset vi kommer bo i. Och så fann jag en skylt till månen, så då gick jag dit.

Du skulle ha varit där.
Du skulle ha varit här.

Kejsarens nya sekreterare

2010-10-29T04:40:00.000+08:00

Jag säger Sofia Arkelsten.

Det började så bra. Reinfeldt skulle handgripligen lyfta fram de två frågor som tidigare legat i moderaternas skamvrå. Vi pratar om kvinnorna. Om miljöfrågorna. Så varför inte slå två flugor i en smäll och satsa på stort. Den nya partisekreteraren serveras på silverfat för att tämja landets miljömedvetna bitterfittor. Skulle kunna gå. Åka på studieresa i Shells regi klingar dock inte helt independent soldier i mina miljö-öron. En av Sveriges kvällstidningar rotade så klart vidare i saken för att finna en ännu smaskigare rubrik. De kommenterar att Arkelsten skrivit om oljeföretaget 13 gånger i sin blogg. Vilket jag tolkar som att deras journalister har använt "Count words" i hennes blogg. Oavsett, svaret, från en av landets mest framträdande partiposter;

– Jag har ju haft min blogg som en tydlig dokumentation av mitt arbete i riksdagen. Jag har nämnt Shell 13 gånger men jag har också skrivit om Greenpeace 15 gånger och Naturskyddsföreningen 20 gånger.

Även politiker kan använda "Count words". Förtroendeingivande. Poängen är att det finns en stor skillnad mellan företag och miljöorganistationer. Shell är ett vinstdrivande företaget som ska styras med järnhand av staten. Greenpeace och Naturskyddsföreningen har absolut sina intressen de också, men det är inte pengar. Det är miljö. Det är delvis även Arkelstens engagemang inom miljö som tagit henne till den position hon har idag.

Kan då ett blogginlägg om ett smutsigt företag kvittas mot två stycken hyllningar av miljönissar?

Det är de nya moderaterna som sätter de nya reglerna. Jag försöker förstå.

Dessutom har vi studieresan till Finland för att titta på kärnkraftverk. Som var betald av Forum för energi och tillväxt, lobbygruppen för svensk kärnkraftindustri. De har ju ett miljöintresse, jovisst. Och ögonen bara lyser av pengar som de kan tjäna av att Arkelsten får en positiv koppling till deras produkt.

Styrelseplatsen i SWECO; för henne värd 175 000 kr per år, för SWECO's avdelning för miljöteknik värd otroligt mycket mer. Det finns minst tre olika versioner om vad som skedde där. Kanske ska man tro på offret, kanske på Sveriges statsminister, kanske på moderaternas presschef.

Belle & Sebastian – She's Losing It

Love letter to whom it may concern part 2

2010-10-27T06:01:00.000+08:00

Just a few days ago
I saw your footsteps
in the snow.
It was just outside my window
and you where banging
had a crawing
to get inside.
But I didn't listen.

Now those traces are gone.
Some grease from your forehead on my window.
Makes it dirty.
I have this very strong spray for cleaning.
But I like it better when your forehead remould my world.
When I glance out
it looks like more like Monet than moonlight.
That is how I stand it.
For every day
you paint a part of my world.
Sometimes in my head
and I really don't know how you do it
sometimes on the path I'm walking
and I smile every time I find it.

You rearrange the air
and make a small windblow around my neck
You say nothing
but I know you are there.

You are always there.

In my head
in my fingertips
in the smell of a cup of tea.
In my nose breathing your perfume.

And I remember when we leaned our foreheads to each other
I saw you through a fish eye
and you spoke
I listened with my ear in my mouth
But you said it wasn't true.

It is true
it is not only in my head.
It is true.

Reaktioner på omvärldens aktioner

2010-10-27T05:34:00.001+08:00

I år fick Liu Xiaobo Nobels fredpris, för hans långa och fredliga kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina. I min närhet har jag en student som är rädd att hans framtida examen från Norges Tekniska Naturvetenskapliga Universitet blir ogiltig hans hemland. Fredpriset har retat galla på The Communist-Partey.

Och i Rosengård strosar våran nya integrationsminister omkring och känner av stämningen. För att? Folk är rädda. Men vänta här nu, det har inte skett en enda beskjutning i Rosengård. Och är inte detta en justitiefråga? Är det bara i Rosengård det bor invandrare? Är det utav gammal vana diverse hyrbilar med kostymnissar styr kosan till denna förort?

Är det drama i Malmö, är det drama i Rosengård.

Det känns som om någon på Rosenbad har blandat ihop brott och fördom.

I min lilla del av världen har det börja regna. Och jag har integrerat en person i min bekantskapskrets. Som fuskar i "Finns i sjön". Otroligt ogenomtänkt av båda parter.

I min livssituation går jag minus ett antal lakan var månad.

Om jag i stället hade jobbat var timme jag suttit i skolan denna höst skulle jag varit tät. Det är inte en chans att man gör detta för de framtida pengarna, det är inte värt det.

Det här är bara för den intellektuella nyfikenheten. (Läs geniala idiotin?)

Thomas Dybdahl – adelaide

A love letter to whom it may concern, part 1

2010-10-24T01:28:00.000+08:00

All those times I gave love to someone who wasn't you.
It doesn't mean I'm not true.
I'm just having a hard time finding you.
And I'm searching
and sometimes I find your number, so I can give you a call.
But you never recieve.
I know you have a reciever,
I can tell from the words you told me.

And I dream that my lights are run out
and some say
get some spare time.
There is a chance that there might be a change.
There is actually a chance.
A change.
That would turn everything upside down.
But I keep turning every stone,
like I always done.
You are still not present.
You are still not a present.
I can tell from the words you never tell me.

No time to kill

2010-10-22T06:43:00.000+08:00

I dagens skandinaviska medier har skotten mot kvinnorna i Malmö uppmärksammats. Kvinnorna beskrivs av polisen som "invandrare från ett europeiskt land". För att citera tidningen;
Polisen uppmanar personer med invandrarbakgrund att vara försiktiga.

Och jag blir irriterad. Personen sköt utifrån mot offren inne i en lägenhet. Antag att det är oplanerat tilltag. Det är det väl inte så god grund till, eftersom att personen i fråga faktiskt bar på ett skjutvapen. Och ikke befann sig på farliga jaktmarker. Så nog fanns det en tanke. Men att välja att skjuta från gatan in i lägenheten. Det kan ju knappast vara planerat. Och om det var så oplanerat att personen inte hade snakket med sina offer innan, HUR skulle då den potentiella mördaren veta om offren var invandrare eller ej?

Att vara invandrare, uansett om det är europeisk eller ikke europeisk, SYNS INTE.

Hur i helvete ser en invandrare ut? Hur ser en indier, ryss och grek ut? Inte likadana i alla fall.

Hur ser en ikke invandrare ut? Svensk, someone would say.

Vad är det?

Det dras paralleller till Lasermannen. Är inte det lite väl förhastat utifrån den information som polisen ger. Gellert Tamas skriver om hur hela samhället bubblar av rasism och irritation i 90-talets Sverige i sin bok Lasermannen. Han uttalade sig idag att det fanns likheter, men att det är för tidigt att säga. Definitivt, säger jag. SD har hamnat i riksdagen, så uppenbarligen finns det något som ligger och skaver i folksjälen. Men jag tycker att polisen och i detta fall även Göteborgposten späder på skillnaden på dig och mig.

Vad Lasermannen sköt på var personer med mörk hy. Varken mer eller mindre.

Jag vill inte att någon ska dö. Oavsett etnsitet.

Photo: Fint som snus, Trondheim, Norway

2010-10-22T03:58:00.000+08:00

-8 grader.

Byen i bergen.

Morgonstund.

Arbetsplatsen.

On the bike back home.

Standing out of control

2010-10-21T04:07:00.000+08:00

Kort och konsist som vanligt;
Dagen började med 2 cm snö, slutade med 15. Snöskyffeln är invigd.
Fick några timmar fritid.
Det är kallt.
Vinterdäcken är den stora snackisen.
Snack
isen
Knack
isen
Brack
isen
Brack betyder barack.
En sån kan man bo i när man jobbar på byggen.
Idag var det arbetsmarknadsdag och där erbjöds det brackjobb.
Hodetelefoner är hörlurar.
Lurar är funderar.
It IS a wicked world.
I'm longing for a drink.

Short notice

2010-10-14T03:48:00.000+08:00

13 timmar i skolan. Inte ens nära tenta eller rapportinlämning. Prima liv. Imorgon är det Göteborg. Prima liv.

Beige av förakt

2010-10-06T05:26:00.000+08:00

Idag marscherade Sverigedemokraterna ut ur Storkyrkan i protest mot predikan. So much for that Swedish culture. Behöver jag nämna att det var en del av cermonin i riksmötets öppnande? Jag behöver inte leta syndabockar, de pekar ut sig själva alldeles förträffligt. Att alla människor har lika mycket värde vill jag att alla i min riksdag ska skriva under på. Det var den gyllene regeln i grundskolan. Alla fick klippa sitt eget hjärta i guldpapper och klistra runt budskapet
Var mot andra som andra ska vara mot dig

vilket är någon slags fri tolkning av Matteus 7:12. Lik väl var det en statlig skola som skolade mig rätt in i kristendomen. Om nu SD vill brinna för den svenska kulturen, så blir det minsta sagt bakvänt att vända kyrkan ryggen. Biskop Brunne hälsar dem välkomna i alla fall. Eftersom att hon lever efter Matteus 7:12. Eftersom att hon har gått i grundskola.

Jag har spenderat mina obligatioriska tio timmar i skolan även idag. Polletter börjar ramla på plats, men slitsamt är det. Kvällen bjöd på lammgryta och chokladkaka. Utanför är det höststorm och mina grusvägar till skolan ser ut som lervälling. Således också alla mina ytterplagg och färdmedel. Beige.

De vuxna barnens lekplats

2010-10-04T06:23:00.000+08:00

Norges två topplag inom svartvitt bollspel möts. Hejaklacken på 20 000 personer sjunger patriotiskt till tonerna av Här kommer Pippi Långstrump. Speakern avbryter och försöker i stället peppa publiken med Kent spelandes i högtalarna och deras mörka musikvideo på LCD-skärm.

The game is on och nr 4 i vit tröja blir sparkad på benet. Han ställer sig på alla fyra och börja krypa ut från planen. Ingen avblåsning, ingen hjälp från lagkamraterna. Han lyckas att krypa mellan benen på domaren likaså, utan någon reaktion. Några minuter senare är skadan bortblåst.

Mellan nord och västlig läktare skymtar jag nattåget rusa förbi. Himlen och jorden är kolsvart, men arenan lyser i svartvitt. Det blåser höststorm och lampskärmar vibrerar i vinden. Konfetti och chokladpapper virvlar runt bland spelare, tittare och känslor.

Det blir bråk och det blir straff. Jag vänder blicken snett bakåt och ser en man i orange tröja. Hans högra hand rör vänster axel, höger axel, pannan och solar plexus. Alla sätt att få bollen in i mål är bra när det är slutspel.

Rubrikerna var skandalösa och klara så fort matchen blåsts av. "Her kniper Anni Mura i rumpa" sammanfattar det hela.

Det är drama i den lilla byen. Ännu en dag.

Recension av cykel och veckan

2010-10-03T02:38:00.000+08:00

Cykeln får helt klart godkänt. Eller att cykla i alla fall. Körde terrängcykling på Pigrimsleden, en vandringsled som går längs kusten några mil. Flyga fram över stigen med virvlande löv, glittrande hav några meter bort och höga berg i bakgrunden. Det blåser kallt, men samtidigt skiner solen.

Ibland undrar jag vad jag gör här. Då går jag ut i naturen. Då är det självklart att jag ska stanna.

Det går inte att fånga det på foto, det går inte att sammanfatta. Men vad som gör mig kär är nog tystnaden.

Här finns det plats att tänka.

Veckans vinnare:
- Min cykel, min bästa vän
- CSN, oh god, I'm cashing in!
- Vara ensam hemma. När blev det en lyxvara?
- Söndagsstängt. Paus i livet.

Veckans veklingar:
- Norges Tekniska Naturvetenskapliga Universitet (för mycket begärt att ha papper på toaletten?)
- Stadens shoppingutbud
- Sommaren
- Någon slags fritid

Bunt med biljetter

2010-10-01T05:04:00.000+08:00

Jag har bränt pengar utan något politiskt syfte. Jag har köpt cykel och biljetter. Det blir nervkittlande fotboll blandat med Kings of Convience och tågresa till hemstaden. Och förresten. Jag har inte fått min cykel. Men den lär vara fin.

Photo: Last breath of summer, Trondheim, Norway

2010-09-29T07:09:00.001+08:00

Bonjour Miss. Miss Vous.

Rue de vacances.

Le guepe.

Au revoir.
And the soundtrack: Lill Lindfors – En man i byrån

Tjugotredje september till historien

2010-09-24T03:28:00.000+08:00

Detta är dagen.

Dagen jag stod i kö för att få prata in mig hos de stora oljebolagen. Då jag fick en utomkroppslig upplevelse och inser hur mycket det strider mot mina ideal. Tack och hej.

Dagen jag gick lös med hacka på gräsmattan. Då jag stod på alla fyra iförd islandströja och rakad skalle. Drog och slet och slängde fem matkassar gräs. I beckmörker. [tänk Svenska hjärtan -gräsmattescenen]

Dagen då jag fick kondoleanser, fasta handslag och svarta skjortor. Och förstod ingenting.

Dagen jag saknade lugn.

All that was left?

2010-09-24T01:18:00.001+08:00

This is more than enough. This is war.

http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborg/article1244383/Sverigedemokrat-skrev-rasistiskt-pa-Facebook.html

Sista potatisen är inte satt

2010-09-21T05:44:00.002+08:00

Sverige behöver:
- invandrare
- homo, bi- och transexuella
- abort
- fackförbund
- jämställdhet
- kulturell utveckling
- integration
- ett jävlaranamma

Jag ska kämpa för att få ett Sverige jag vill återvända till. I vilket Sverige vill du leva i?

Veckan som gått

2010-09-20T03:18:00.002+08:00

Vinnare:
- min underbara klass
- midnattsdans
- rosenbuske i rabatten
- solen
- mat (read: rökt lax 94 kr/kg)

Förlorare:
- CSN
- ogräs och maskrosor
- försäljning av cowboyhattar kl 02:30
- Norges infrastruktur

Bubblare:
- Fårikål
- Sveriges riksdagsval

Framtiden:
- Hikingtrip to wherever
- Frostmorgon
- Gräva i gräsmattan

Modet, ytterst kortfattat, kapitel 10

2010-09-14T06:10:00.002+08:00

Tjejerna har långt hår, i ponytail, fläta eller knullrufs.
Alla äger vandringskängor och allvädersjacka. Förutom vissa.

-Det er bare nerds som har allvaersjacke.

På Indiska är utbudet minimalt. Om man finner något plagg man gillar, kan de vara så snälla och beställa hem annan färg från hufvudstaden. Man tackar ja.

Det är ett stående skämt att det bara är svenskar som jobbar på Carlings. Partysvensker som jobbar stenhårt och super upp pengarna på helgen. Fast officiellt ska de ut på "den stora resan". I Oslo. Här är det inte många svenskar. Men Carlings finns, och det är väldigt hippt.

Fjällräven och Bergans så långt ögat når.

Mina inköp so far:
-hängslen
-stålhättor

Jag är inte extremist, just to state that once and for all. Stålhättorna är en del av säkerhetsutrustningen som krävs i mina studier. De är jättefula.

The show must go on

2010-09-13T06:07:00.003+08:00

Det är mycket att göra i skolan. Fick ut en del aggressioner på ogräsen i trädgården och på otal dansgolv. PMS var defintivt ett faktum veckan som gick. Maria är tillbaka och det är trevligt. Det har blivit temporär värmebölja med så där 20 grader på morgonkvisten.

Vinnare denna helg:
-Fårsalami
-Blomsterplockning
-The Golden Gate Quartet
-Old people drinking as if they were young

Förlorare:
-CSN (lyser med sin frånvaro, still)
-Okända män som tafsar på rakat kranium
-Alla flickvänner som sitter i Oslo
-IKEA som har stängt på söndagar

Noteringar från v 36

2010-09-10T04:15:00.004+08:00

Jag fick ett sms.

"Wow. Vilken fin huvudform du har. Grattis!"

Jag spenderade 10 timmar i skolan om dagen.

Jag blev officiellt utvandrad.

Jag kände vinden virvla i bakhuvudet.

Jag fångade ett löv som ramlade.

Jag kände mig ensam utan Maria.

Jag tänkte på dig.

Massor.

When I get old I'm gonna spend money as hell

2010-09-09T06:43:00.002+08:00

Until then I just cut my hair myself.

Photo: Walk on by, Sylarna, Norway/Sweden

2010-09-06T03:35:00.005+08:00

Driving one of your cars.

Med sikte på Sverige.

Fin tältplats.

Snöbollskrig bland molnen.

Fokus.

Peanuts.

Vinnare.

Transport, kapitel 9

2010-09-03T06:00:00.002+08:00

Jag måste kommentera. Att kunna ta bussen i 20 min från skolan till segelbåten är lyx. Att trängas på smockfulla bussar i morgonruschen är inte lyx. Att betala 36 SEK per resa borde ge en behaglig busstur. Att busschauffören hälsar på alla som stiger ombord är ett för litet tack. Att bussarna aldrig kommer i tid kan jag leva med. Att bussarna är spygröna vänjer man sig vid.

Det finns spårvagn här. Det har jag inte hunnit testa. IKEA har sin egen buss från centrum. IKEA har öppet till kl 22 på vardagar, centrum har öppet till kl 18.

Så mycket siffror det blev.

Det är en hel del som har bil här. Det verkar dyrt och jobbigt. Jag körde bil igår. En fräsch Ford Mondeo, backtracking från vissjan på egen hand utan glasögon, körkort eller karta. Det var något år sen jag körde sist, och bakom ratten på okänd mans bil var jag skärpt. Och alla parter överlevde.

Maten, kapitel 8

2010-09-03T05:52:00.003+08:00

Jag försöker att vara väldigt hushållande med de stackars pengar jag har att tillgå i rikemansland. Min matsedel utgår från billigaste råvarorna jag finner i butiken:

-Ugnspannkaka
-Fisksoppa (lax + sej)
-Risotto
-Hemmagjord pizza
-Kladdkaka
-Rostat bröd med skivat kokt ägg och räkor

Billigast att köpa är frysta räkor och lax. Fryst lax kostar 40 kr/kg på mitt närlivs, räkorna kostar 20. Köttfärs heter köttdeig och där sätter jag stopp. Det låter skapligt äckligt. Sorry, men sant.

Till frukost och lunch spiser norrmannen mackor. Med ost, mesmör eller lax. Lax om man köper mackan i cafeet. En sådan smörgås kostar 40 kr, en bit morotskaka kostar 20. Inte som hittat.

Fisksoppan var grymt god. Flera fråga om jag faktiskt gjort den själv. Min umgängeskrets verkar inte riktigt jobba i köket.

-Sjokladekake? Har du gjort den "from scratch"?!

Idag seglade jag. Det var så kul. Vi åt ingenting, men det gjorde. Ingenting.

Naturen, kapitel 7

2010-09-01T17:34:00.003+08:00

Nu är det 10 grader ute. Det har varit sol, regn och moln under förmiddagen. Snart ska jag till skolan och slita mitt hår om mekanik. Sen blir det forskajak med skolan paddlingsgrupp. Jag är nervös. Jag har ju bara paddlat i varmt vatten och med en massa staff. Å andra sidan paddlade jag klass IV då (av VI möjliga) och idag ska vi bara köra klass II. Men i alla fall.

Imorgon blir det segling och hela helgen bjuder på vandring i svenska Sylarna.

Hej hopp.

Photo: Boplats, Trondheim, Norway

2010-08-30T06:25:00.004+08:00

Sambon är lördagsfin i köket.

Min egna plats på jorden.

Utsikten på väg hem från skolan.

Det temporära hemmets charm.

Kulturen, kapitel 6

2010-08-30T05:58:00.002+08:00

I lokaltidningen publiceras kalender över höstens spelningar i området:

Peter Jöback
Stefan Sundström
Tomas Ledin
Rednex

och tv-nöjena bjuder på höjdpunkter som:

Färjan
Ullared

Idag tog jag bussen till ändstationen och plockade hallon.
Och spelade beachvolleyboll i 12-gradig höst.

Klimatet, kapitel 5

2010-08-26T00:37:00.003+08:00

Den 15 oktober börjar officiellt vintern. Förra året åkte en klasskamrat skidor på detta datum.

-I och för sig i bergen, men snö var det.

Den senaste vintern gick det en månad där temperaturen konstant var under -20 grader.

Staden har flest regndagar per år i hela landet. Dock inte mest regn. Det strilar tydligen ner mest hela tiden.

Närheten till Golfströmmen och fjällen gör att väderleken kan skifta väldigt över dagen. På morgonen är det östvind och -15 grader, på eftermiddagen har vinden vridit och plötsligt är det +5. Förklaras det för mig.

Mina erfarenheter så här långt är att när solen gått i moln är det kallt. På riktigt. I solen är det kalasvarmt. Luften är mycket fuktig och det är lätt att bli svettig. Punkt.

Elliott Smith – Angel In The snow

Mentalitet, kapitel 4

2010-08-24T22:19:00.003+08:00

Livet är ganska lugnt här. Man hinner andas, tänka, andas. Igen. Folk har tid att stanna, prata och stanna i rondellen. Folk är rika, men det är inget mer med det. Fina bilar, stora gräsmattor, ännu större hus. Man vänjer sig snabbt. Skolan är rik. Det kliar i fingrarna att få testa all labratorieutrustning som jag bara fått se på film i mina svenska studier.

Medeltemperaturen är tydligen låg. Någonstans 10-15 grader i augusti. Det finns omotiverat (?) många solarier i staden, och tydligen är det en del av citylivet. Och bleka tänderna. Hej och hopp.
På torsdag kommer far, flyttlass och inflyttning i eget rum sker.

Jag har börjat prata norsk, och ställt in mobilen på det också. Självförtroendet är på topp.

Om en halvtimme är det möte om boendesituationen här. Jag tror att det kan bli hetsigt från besvikna italienare och fransmän. Universitet hade garanterat dem boende, men skickade brev om att det var omöjligt att genomföra, endast två veckor innan kursstart.

Villagers – Home

Flyktingförvaring, kapitel 3

2010-08-23T03:53:00.002+08:00

Igår var någon lite snuvig på mitt rum. Idag nyser och snuvar hela sovsalen.

Det sitter ett kravbrev på dörren till matsalen. Där är det någon som är mycket upprörd över att vi betalar mer än vad den billigaste studentbostaden kostar. Och där har man i alla fall fri tillgång till varmvatten och ett eget rum. Så kravet är att hyran här ska sänkas med 30 kr. För annars. Ja? Bor de kvar. Signerat ett antal.

Ett svarsbrev är klistrat under. "We are not gaining any profit out of this, and this is NOT a permanent staying".

Det sitter även lappar på alla speglar, dörrar och korridorer. Kommunen kommer att stänga av vattnet hela dagen imorgon. Ingen dusch, kranvatten eller toabesök.

Det är 150 personer inhysta på detta sätt. Jag kommer att flytta till egen lägenhet om 4 dagar. En del får tillgång till sina lägenheter om två veckor, andra har inget ljus i sikte.

En av mina klasskamrater betalar 4200 NOK för sin lägenhet. När han flyttade in var det fortfarande mycket renovering kvar. Han fick kissa i busken och köpa dricksvatten. Efter 10 dagar hoppas han att varmvattenberedaren installeras snart. Livet börjar bli kallt.

Sådant är livet på landet.

Få kontakt, kapitel 2

2010-08-22T02:44:00.002+08:00

Har köpt kontantkort.
Fungerar inte i min abonnemangslåsta telefon.
Har köpt rosa mobiltelefon.
Fungerar inte med kontantkort.
För att ha ett norskt kontantkort må du ha norskt idnummer.
Man tackar, ja.

Livet som immigrant, kapitel 1

2010-08-21T23:36:00.002+08:00

En kvinna med rutig skjorta och ljust hår tittar över disken.

-Så, hvordan lenge önsker du vare immigrant i Norge?

Bor på en skola, i ett klassrum tillsammans med 16 andra tjejer i varierande åldrar. Gemensamt är att vi alla är studenter. I dagsläget är det 3 500 studenter som saknar fast bostad till terminstart. Så alla här är glada över tak över huvudet, men kännbart irriterade över att dela 8 duschar och 4 spisplattor på 200 personer.

På skolan är det diverse procedurer som ska genomgås. Alla dessa papper, alla dessa trevliga människor. Lärarna frågar mig om de stavat rätt till svenska "Välkommen" och sträcker på sig när jag leende säger ja.

Staden är liten. Ren. Grön. Det är lugnt och tyst. Nära till bad, berg och inte så mycket shopping. Det är delvis så dyrt som jag trodde. Skolan är central, trevlig och stor. 20% av stadens befolkning är studenter, det märks.

Jag engagerar mig väldigt mycket i att förstå språket och formkurvan går stadigt uppåt. Man tror att livet här är som Sverige, men det är mycket som är lite annorlunda. Att jag dessutom flyttat ut i skogen jämfört med den tidigare halvmiljonsstaden, så är det klart att det annorlunda.

Trondheim är enda staden i landet där min utbildning finns, och vi är 11 elever i min klass, varav 4 norska. Många studerar de första åren på andra ställen, främst Oslo, och flyttar sedan hit. Så det är en mix av olika dialekter och stadserfarenheter som samlas. Det är således många som är minst lika nyinflyttade som mig, så det känns skönt att vara lika vilsen i systemen som alla andra.

Om 5 dagar får jag min lägenhet. Eller ja, det är ett rum på 12 kvm med sovloft. Jag delar kök och badrum med Maria, en sjuksköterskestudent som inte alls förstår vad jag säger. Den ligger 5 min cykeltur från skolan, dvs 7 minuter från centrum. För det betalar jag 4000 SEK, vilket är mycket bra i den här staden.

Jag talade med managern för detta temporära hostel som jag bor i nu. Hon berättade om att tills för några år sedan var det inte ovanligt att husuthyrare krävde att man skulle diska, städa, passa barn eller betala i natura för att få skriva kontrakt för ett rum. I dagsläget finns det studentbostäder till 15% av alla studenter. Även om man håller på att bygga för fullt, så tar det ju tid.

I år var det en person som annoserade ut ett rum i sitt hus; 12 kvm för 5 500 NOK. Men om det var någon som var villig att betala mer, skulle han hyra ut till högstbjudande. Slutnotan hamnade på 7 600 NOK i månaden.

Just ja, jag har lärt mig den lokala sporten käringbäring. Det innebär att en man dricker en halv öl och sedan springer 100 meter. Hela tiden bärandes på en kvinna.

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, men det känns bra. Riktigt bra.

Photo: The countryside, Trondheim, Norway

2010-08-21T23:14:00.005+08:00

Lokal förteelse.

Ryssland vs Kanada.

Norge i ett nötskal.

Flanell så långt ögat ser.

Photo: Downtown, Trondheim, Norway

2010-08-20T00:06:00.003+08:00

Byggbranschens framtid.

Partystället nr 1 (av 3 möjliga):
Allsång kring ett neonpiano med playback; bugg är dansen.

Photo: På tur, Trondheim, Norway

2010-08-19T00:19:00.004+08:00

Reception. Inklusive trägolv och flygel.

Lilleputtland.

På besök i rikemansland.

Photo: Höjdare, Trondheim, Norway

2010-08-18T05:11:00.002+08:00

Rektor i sammetskappa med tillhörande dövtolk.

Den roterande restaurangen.

Photo: Livet på landet, Trondheim, Norge

2010-08-17T04:48:00.013+08:00

Centralstationen.

Hovedgate.

Bakkelandet. Hippaste kvarteren i stan.

Här kommer Pippi Långstrump.

Promenad till skolan.

Vetefält. Berg. Hav. Min tillfälliga bostad i brunt.

Lunchgänget poserar på skolans gräsmatta.

Tar tempen i Östersund.

Morgondis på Norrlandsvis.

Kort samtidsanalys från en liten värld

2010-08-11T06:28:00.004+08:00

Blickar möts och det är som
en
två
tre
käftsmällar.
Tittar åt annat håll och försöker syresätta pulserande system. Det finns inga ord att utbyta. Det är konstigt, för jag trodde att du spårlöst försvunnit. Men jorden är rund och våra vägar korsas.

Efter all denna tid trodde jag att min kropp glömt. Nej. En kall hand som klämmer hårt runt svagt hjärta. På samma sätt finns du som värmer hela mitt inre, oavsett om det är imorgon, igår eller i tanken. Att någon så ond kan föregås med något så gott.

Fånga världens finaste stunder och spara i burk till mörka dagar. Stor samling av stenar längs med fönsterbrädet. De må se tunga ut, men bär minnen som av leenden.

Det går så lätt att tappa saker. Går sönder, göms eller glöms på grund av dess komplexitet. Eller så ligger det och skaver på ett sätt som tar flera år och mycket pengar att detektera. Och det finns klister som är två olika delar som ska blandas så blir allt jättestarkt. Men den svaga länken ligger ofta någon annanstans för oss människor. Den ligger mellan dig och mig.

Du och jag.

Svårare än så kan det knappast bli.

När vi var oslagbara och verkligheten som följde

2010-08-09T04:12:00.003+08:00

Ligger på rygg och flyter i vattnet. Den enda stimulansen är att titta på molnen som sveper fram över klarblå himmel. Ögon. Moln. Vatten. Varken mer eller mindre. Det är allt. Fast. Det är mer känslan av att du ser mig och redo att dyka efter om jag börjar sjunka. Att vi är två och tappar jag bort mig hittar du en spillra att leda hem. På samma sätt som du är en del av den världen jag inte vill förlora. Det är känslan att du, du och fina du har petat på mina känslor hit och dit och allting ligger på rätt plats. Det är så lätt att andas då.

Ligger på mage och försöka bli ett med den pappersinklädda britsen. Två vänliga ögon möter mina och visar upp steriliserad skapell. Sprutan sticker till i spänd muskel. Blond assistent ger tveksam uppmuntran. Djupt andetag och fokus i fjärran. Det är jag och kniven, världen är inte större än så. Inga moln, inget vatten. Sjukhus sticker i näsan. Borde inte känna något, men det gör jag.

-Vill du har mer bedövning?

Nej. För jag älskar topparna lika mycket som jag hatar dalarna.

Vätske- och tankekontroll

2010-07-31T09:07:00.005+08:00

I duschen kan jag tänka klart.

Står där. Varmare. Starkare. Mjukare. I hörnet där det går att gömma sig. Glömma sig. Men så börjar höger trumhinna vibrera och plötsligt ser jag den blå handduken som hänger på vit krok, den blå etiketten på grön schampooflaska. Den blå kassen i hallen som sticker fram bakom dörren jag inte stängt. En del av väggens gråa färg är blå.
Handen på hjärtat känner jag hur det pulserar kraftigt. Allt detta blod som värmts och ska röra sig runt i en rasande fart.

På vänster armbåge finns en liten sårskorpa.

Som allt annat var det inte riktigt planerat att den skulle hamna där. Finnas. Men du var inblandad och jag tittar på det och tänker på dig. Vilket är ännu mindre planerat. Och jag är tillräckligt mjuk för att peta bort allt koagulerat och så klart är huden ny och fin och det gamla försvinner ner i avloppet.

Måste titta närmare på den blå väggen som aldrig någonsin varit så tidigare. Vem har skalat denna vägg? Och när? Hjärtat dunkar. Upplösta fingrar stryker över plastmålad vävtapet. Grått. Utanför fönstret faller regnet hårt. Tusentals blad vinkar från björkarna och jag vinkar tillbaka.

Börjar räkna regndroppar på det öppna fönstret för idag har vinden bestämt sig för att inte vara så stark och droppar får falla fritt. Och sångerskan sjunger så envetet om sin önskan att göra så, hon borde ha något att lära här. Vissa är större än andra och när jag tror att jag är klar, så är det plötsligt någon som rör sig så två små blir en jättestor som rör sig snabbare oj så snabbt och tar med sig tre på vägen. Ner. Mot vad då? Stort blev det. Klart vatten och ett streck som påminner om snigelns slemmiga framfart över marken.

Viker ut handen utanpå fönstret och får en hinna av färskt himla vatten på den. Kupar den och bär med den till duschen. Det är inte samma sak. Hjärtat slår normalt och fingertopparna är slätare.

Trettionio grader. Kanske det skulle stå så. Om vi skulle tala siffror, men nu talar vi vätskor och idag har vi behandlat duschmunstyckevatten, blodet i hjärtat, före detta blod, fingertoppsfukt på gråblå vägg, vertikalt rörande regndroppar. Schamponerar frenetiskt och följer en alldeles smutsig regndroppe ända från Gud. Nej.

Den fanns långt där uppe, i tusen små bitar. Tusen blev mindre som blev ett. I samma ögonblick börja den att falla. Eller resa. Först är allt vitt. Grått. Och så tittar jorden fram och vi kan låtsas att det blev grönt och så blev allt grått igen och stackarn tumlar runt bland vindar och kanske rör sig upp en stund för att sedan varsamt av vinden placeras på mitt fönsterbleck.

Fyr. Tio. Grader. Huden bränner, revbenen expanderar lite för varje hjärtslag. Vrider åt höger på alla kranar och tack och hej för mig. Det är ny hud på min vänstra armbåge och jag är redo att möta världen ännu en dag.

Postludium

2010-07-27T04:24:00.003+08:00

Mr Bradley sa till mig:

Dare do things that are worth doing.

Han övergav sitt liv i Storbrittaniens huvudstad för en kvinna i den svenska urskogen. Gifte sig, lade karriären på hyllan, skaffade barn och struntade fullständigt i att lära sig svenska.

-I'm not teaching Swedish, am I?

Han brände egen sprit på vinden och är en av de lyckligaste personerna jag träffat.

Photo: Kungsleden [Abisko -Nikkaloukta], Sweden

2010-07-20T21:10:00.002+08:00

The mountains.

The winning team.

The toilet.

The peak.

The clouds.

The mosquito.

The cinematic feeling.

The house with garden.

Rörelse på marknivå

2010-07-08T22:34:00.003+08:00

Sitter till vänster om mig. Gul tröja, röd stolsdyna.
När jag tittar framåt finns du i vrån.
Irriterar.
Mina glasögon vilar i knäet, tjocka bågar.
Tar på mig dem och du försvinner bakom några millimeter plast.
Skönt.

Rörelse genom rymden

2010-07-07T19:52:00.003+08:00

Jag satt på en ett tåg.
Utanför lyste solen, buskagen kring spåret var gröna.
En gul fjäril flaxade fram.
Vi hade sällskap, om så bara för någon minut.

Jag går.
Uppåt.
Trappsteg i sten. Svetten rinner längs med ryggen, andningen är tung. Munnen känns torr och klibbig. Fortsätter. Vinden susar högt ovanför mitt huvud. Den glesa skogen blottar bara stenig mark. Följer den stenbelagda vägen åt höger över en bro. En dal för vad som en gång varit vatten. Nu är där bara sten och en liten bäck. Långt under mig. Sömnbristen sticker i ögonen. Lutar mig över kanten och gnuggar handflatorna i ögonen. Öppnar väskan och låter det pissljumna vattnet väta munnen. Metallflaskan slår mot sten. Det ekar. När andetagen lugnat sig hörs ett svagt ljud. Långa toner som från en opera. Sveper med blicken över landskapet för att finna källan.
En äldre herre i blå skjorta, beiga byxor och svarta skor står många meter ner i ravinen. Den mäktiga rösten ökar. Hans mun öppnas ytterligare och tonerna studsar kring berg och sten och mig. För några ögonblick vibrerar hela min värld i hans röst. Våra blickar möts och jag höjer min flaska med ett leende. Han tystnar och nickar.
Vi hade sällskap, om så bara för en minut.

Passerar hus. Benen skriker efter syre i uppförsbacken. Fokuserar på varje steg. Det ligger små gruskorn nedtryckta i den svarta asfalten. Marken planar ut, ett vitt trevåningshus tornar upp sig till höger om mig. Jag betraktar det medan jag går förbi. Distrahera från de värkande benen. Gräsmattan välklippt, uppfartens stenar symmetriskt lagda. På översta våningen står ett fönster öppet med en man i profil. Han lutar sig ut och vinkar.

- EXCUSE ME!
- Yes?
- I think you dropped something.
- Oh, tack så mycket.

Jag plockar upp kartan som ramlat ur fickan på mig. Benen suger extra i rörelsen.

- Jaha, du är svensk. Du såg ut att vara så engelsk. Eller tysk, norsk eller fransk.

Som om det spelade roll.

Photo: A potential home, West Coast, Sweden

2010-07-07T19:43:00.004+08:00

So damn blue.

A horse is not a home.

A start.

Sunset set standard.

A home that isn't yours.

Det där samvetet

2010-05-31T04:37:00.005+08:00

I min sits är jag betraktaren. Med biljetten i handen lutar jag mig tillbaka och blir en i mängden. Teaterscenen är upplyst. Kvinnan skriker till sitt 25 år yngre jag att nu får det vara nog. Man kan inte hålla på att bry sig om allt och vara labil och bete sig som om jorden går under. För det gör den inte. Har hon insett. Några år senare. Det sprakar av ilska och jag tittar nyfiket. Kommer de ta död på varandra? Har den ena mer rätt än den andra?

Vad kan vi lära oss av detta?

En manusförfattare har suttit på sin kammare och brottats med sina ålderskomplex. Som oss andra. En gång var han ung och hade visionerna. Nu sitter han med villa och vovve och undrar vad som gick fel. Ska man erövra världen eller ska man nöja sig med att ha kvarterets snyggaste blomsterrabatt?

Ska man ta hand om barnen i Afrika? De som man ska tänka på och äta upp sin egen mat. För visst går det ju inte att skicka den överblivna maten till dem. Den hinner ju kallna in den levererats till en kenyansk bergsby. Tänk på dem och ta en mindre portion i stället. Hela min generation har en uppväxt präglad av dåligt samvete för barnen på en annan kontinent. Varken jag eller mina klasskompisar hade medvetet skadat dem på något sätt. Om det fanns något vi kunnat göra, förutom att äta upp vår raviolli, skulle vi ha gjort det.

Jag hade inte ens tvåsiffrig ålder. Det anordnades julklappsinsamling. För barnen i hotten-tott-land, för de kunde inte få några egna julklappar. Tejpade fast färgkritor på ett tjockt ritblock. Däri fanns sagovärldar, yviga hårsvall och regnbågar. Fröken frågar om julklappen är till en kille eller tjej.

-Jag vet inte. Tycker inte alla barn om att måla? frågar jag den gigantiska gråhåriga kvinnan som tittar ner på mig.

Det var viktigt att jag ritade en symbol, så det inte blev fel. Så att en tjej inte fick en killklapp. Om så skede. Ja. Fel skulle det i alla fall bli. Afrikabarnen kanske blev ledsna. Jag tyckte det verkade rörigt och ritade ett mittimellan-tecken. I typisk svensk anda.

Och nu står skådespelerskan och citerar sin son.

-Mamma, mamma! Vad betyder civila offer?

Kanske borde vi i västerländerna ägna varje vaken timme åt att ta hand om de som har det sämre. Det finns ju ett visst absurdum i det också. Trycka på paus i västvärlden och förena alla krafter för att rädda alla som inte har det som oss.

Ropen skalla; allt till alla.

Motsatsen är det politiska parti som, om de kom till makten, ska kräva att USA ska dra tillbaka sina styrkor från samtliga länder de härjar i. Sett från rymden är vi ett litet system som självdör. Sett från en regeringspostition består världen av många olika samhällsuppbyggnader, men det finns en klar fördel med vårt. Eller? Det finns statistik som visar att över ett visst BNP kommer inte nöjd-index högre. Då ploppar personliga tragedier upp som svampar ur marken och BNP ökar ytterligare på grund av alla terapitimmar befolkningen har råd med.

-I Sverige har BNP ökat med 3% i år. Det är den största ökningen i Europa.

Vad är det som säger att vår värld är på väg åt rätt håll? Vad finns det som säger att jag kan rädda dig? Det är kanske jag som behöver lära mig av dig. Och parallellt med globala och lokala konflikter sitter forskarna och hittar det ena och andra. Hjärnan är kopplad till hjärtat, som kan bytas ut för ett grishjärta. Och det kan man vaccumförpacka och skicka med flyg så att det kan friteras och ätas. Mums. Men vill man inte ha ett djur med ett artnamn, kan vi lika gärna ta DNA och skapa en köttmaskin som man kan plocka delar ur och herregud vad hela Afrika skulle kunna bli mätta. Varsågoda.

SVINHJÄRTA TILL MIDDAG VARJE DAG.

Jag har kommit på lösningen. Får jag gå hem nu? Jag har gjort mitt, jag är klar. Måste hem och vattna gräsmattan. Den måste vara grönare än grannens.

Blommor och bin

2010-05-18T04:54:00.002+08:00

Tystnad. Tagning.
Nej.
Tystnad. Jag hör hur jorden pressas under mina fötter. Fåglar ropar hej till varandra. Jag har ingen att säga hej till. Stoppar näsan i en blomma och andas in. Sött. Omkring är det vitt. Grönt. Gula prickar. Det är vår och blomsterängar men jag är ensam men så är det valt.

En orm vid min högra fot. Den försöker röra sig framåt med sin slingriga stil. Men det blir en tveksam förflyttning i sidled och ingen utav oss är rädda. Den har liksom gett upp. På samma sätt som att jag frusit fast på min plats och bara betraktar.

Solen försvinner och tystnaden är mer påtaglig. Från vänster surrar en humla ut från granskogen. Den passerar bakom mig och försvinner vidare in bland björkarna till höger om mig.

Jag sade hej till världen och världen var tyst. Det var precis vad jag behövde.
Hej hej.

En solstråle

2010-05-09T08:38:00.002+08:00

Från någon gång den senaste tiden har ett antal distinkta saker hamnat högt upp på tapeten.

Tryck på stoppknappen när du glömt något. Jag har glömt mössa, för annars blir huvudet kallt. Men vad gör det när det haglar och allt annat blir kallt? Och Haruki Murakami ligger i min tygkasse i väntan på att få visa sin parallella värld. Näsduken är ett återkommande inslag. Din mat var stark. Svag. Varm. Snuvig. Som vatten forsar det ur min näsa, jag trampar med fötterna i det. De blir blöta. Dricker vätskeersättning för att kompensera för torra strumpor. Utanför fönstret bolmar rök och min skjorta luktar allt förutom nikotin och dina ögonfransar är vinklade snett nedåt och det är konstigt, för varje morgon böjer jag mina uppåt. Vi kanske kan vara lika varandra ändå. Faktum är att något gett mig energi och nu strålar solen och fröna är sådda och jag ser någonting grönt sticka upp ur planteringsjord. Kanske borde jag ha köpt såjord.

Transportmedel nu och då

2010-05-04T06:37:00.002+08:00

Segelbåt.

Skor.

Väljs efter behag.

Stunder som redan blivit klassiker

2010-04-23T07:32:00.004+08:00

En varm filt kring hjärtat.

Så enkelt, så enkelt, men så svårt att ingen kan förstå´t.

Nu är det fanimej dans.

Sökes: ett osvenskt blad

2010-04-18T07:09:00.002+08:00

När jag var liten fick min bror en bok i julklapp.

Guiness Rekordbok.

På en sida fanns det ett foto på något som liknade gigantiska näckrosblad.

Det kanske vore något att leta rätt på?

Tre vise män och deras yttranden

2010-04-15T22:26:00.005+08:00

Det metalliska ljudet av en sax vid mitt öra. Hår faller tyst till klinkergolvet. Han bär en mörk mössa och snälla ögon. I spegeln ser jag hur han håller mitt huvud i sina händer. Sträcker, drar och finjusterar hårtestar i strålkastarljus. Skjortan är uppkavlad till armbågarna. Frågar hur han mår. Han suckar.

-Ser du mina fingrar? säger han och sträcker fram två sönderskurna pekfingrar.

Han har klippt i tio år och haft en månads semester under den tiden. Först nu ser jag de trötta rynkorna i ögonvrån. Lärling, skola, pengar, eget företag. Och så har tiden gått. Berättar att han fyllde år för en månad sedan.

-Min flickvän köpte mig en ballongfärd. Hon vet att jag alltid drömt om att få göra det. Men jag ställde in det. Jag var för rädd. Jag vet inte riktigt vad som finns utanför mina fyra salongsväggar. Mina vänner har sett så mycket, men det enda nytt jag sett sedan tonåren är kunder och frisyrer.

Han hade drömt om flygningen natten innan de skulle göra den. Det hade varit underbart. De hade flugit högt, sett staden. Kraschat.

-Det kunde ju ha varit en sanndröm. Jag ville inte kosta på mig att chansa.

Lägger ned saxen och snurrar runt min stol. Förvånad möter jag hans blick.

-Vet du? Jag vill verkligen inte ha det så här. Jag älskar att klippa, men ser du? Mina händer är blodiga och min värld har blivit så liten.

Ögonen blänker av trötthet. Livlöst berättar han hur de flesta dagarna är jobb, resten är sprit.

-Det är det enda jag har tid att göra.

Nickar och säger att jag förstår. Och jag lovar honom att det finns mer. Att han klarar allt. Det handlar bara om att lita på sig själv och våga. Han harklar sig, tar en klunk vatten och vrider bort min stol. Jag blundar och hör det rymtiska ljudet av metall.

Lokalen är mörk och framför mig står en medelålders man med rakat hår. En bister uppsyn och armarna i kors. Frågar hur han har det. Ett stort leende spricker upp som om en sol tänds inom honom. Berättar det bara är dagar kvar innan han ska bli pappa.

-Tänk. Hur kan man älska en person så mycket, trots att man aldrig träffats?

Med stor entusiasm och glittrande ögon berättar han om alla promenader de ska gå, alla mysiga kvällar med godnattsaga. Om hur han är livrädd men ändå redo att ta fullt ansvar för ett annat liv. Hur han ska bli en bättre man.

Han sitter mitt emot mig. Några grå testar i håret, kavajen lite skev. Benen i kors, dimmig blick. Händerna kring en öl. Han sitter på en röd bänk, jag likaså. Nynnar på en sång, sjunger ut. Våra röster ekar bland tomma sittplatser och gamla målningar. Ler kort mot varandra. Sitter böjd över en tidning när jag hör hans röst.

-Hon är det dyraste jag har.

Han sträcker fram ett passfoto på hans dotter. Ångrar att han inte är där oftare. Ursäktar att han dricker i hennes sällskap. Berättar om hur han bakat sockerkaka för att bidka de sociala myndigheterna. Hur åren går och vi med dem.

Photo: Norrköping, Sweden

2010-04-10T19:04:00.006+08:00

Kayaking.

Skating.

Exploring.

Fakta om veckan som gått

2010-03-23T04:04:00.002+08:00

Jag sprang.
Du skrek.
Det gjorde inget.
Jag sprang.
Från och med ibland springer jag hela tiden.

Two different perspectives

2010-03-18T05:14:00.001+08:00

Words of my time:
-tingling
-epicentre

Nästa stopp: din stad

2010-03-18T04:59:00.004+08:00

Knöt på mig löparskorna och sprang. Över stock och sten. Svetten steg som ånga från min tröja. Mina lungor flåsade rök utan tjära. Jag såg hundar och löpare och barn och himmel och hus. I tanken fanns framtid, tramporgel och fotografier.

Ett parallellt rum

2010-03-14T21:08:00.003+08:00

Rustar mig för strid. Samlar information om motståndaren, skriver en handlingsplan. Allt i ljuset av en vit lågenergilampa på ett bord av ek. Möglig mat sticker i näsan. Knyter rosetter på mina skor och bär ut soporna. Det är mörkt. Nyckelknippan fyller min hand och jag pillar fram nyckeln. Till trappuppgången. Öppnar dörren. Svart. Finner en lysknapp och står i en liten hall. Det är inte vägen till min lägenhet. Kliver uppför trappstegen och låser upp en ny dörr. Vill hitta hem. Kommer in i ett litet rum med mycket damm och skräp. En tramporgel. Drar fingrarna över det lackade träet. En slät yta under dammet. Släcker lyset och går ut i kylan. Stoppar samma nyckel i nästa dörr. Tar hissen till min våning. Böjer mig ned och knyter upp mina skosnörena. Kokar en kopp te och sätter mig framför papper och böcker. Justerar skrivbordslampan. Snart ska jag dit igen. Men inte idag.

Ingen rök utan bränsle

2010-03-14T20:40:00.004+08:00

En man med stor mustasch och grå axelväska. Sitter mittemot. Brevid honom ligger ett halvt kex och en gul sked på blått säte. Spårvagnen gungar och skramlar. Mannen kisar och för en cigarett mot sin mun. Hejdar sig i rörelsen och tittar på mig:

-Ibland har jag svårt att sova. Då brukar jag lägga mig på golvet i mina döttrars sovrum och lyssna till deras andetag. Det gör mig lugn.

Jag ler kort. Viker bort blicken och betraktar betongkomplexen utanför. Kanske gör det mig lugn.

Fragment som fastnat

2010-03-13T18:23:00.005+08:00

Onsdag 16:02
Nittion komma trettiotvå kilo vaccumförpackat svinhjärta i min hand. Petar med min nagel på plasten. Muskler och senor glimmar som av metall. Dunk dunk död.

Fredag 12:37
Vattnet bubblar på plattan. Håller händerna ovanför. Handsvett. På insidan av kastrullen ligger små droppar. Precis ovanför vattenytan flammar ångan.
Upp
ned.
Toppar och bottennoteringar avlöser varandra i rask takt.

Lördag 05:47
Riktar duschmunstycket mot min haka. Vattendropparna rör sig upp mot mitt ansikte, men vänder innan de kommit fram. De rör sig som i ultrarapid. Utanför vaknar solen, men det ser jag inte.

I väntan på livet

2010-03-07T07:35:00.002+08:00

Andas och allting.
Dag för dag.
Timmarna går, vad har vi fyllt dem med?
Gatan är täckt av is och fylld med varningar.
För ras.
För att stanna.
För att parkera.
För att bli kär.
För att falla.
Men jag faller inte. Jag får en istapp i huvudet och allt blir svart och det känns skönt förutom i huvudet.
Öppnar ögonen och tittar på himlen. Blåmärksblått var det någon som sa. Men det stämmer inte idag. Tuvor av vitt sveper fram. Som om en gud sitter där uppe och blåser på gigantiska tussilagor. Isen är kall mot min rygg. Hjärnan dunkar. En stråle sol värmer min hand och jag är mitt i livet.

Sammanfattning av framtiden

2010-03-06T02:49:00.003+08:00

Länkad från: http://www.actoncopenhagen.decc.gov.uk/en/

Dagens soundtrack:
-It's not the end of the world, Le Sport
-Oh, vilken härlig dag, Ted Gärdestad
-The opposite of hallelujah, Jens Lekman
-Cotton eyed Joe, Nina Simone

Nödutgång och notis i ögonvrån

2010-03-05T04:53:00.005+08:00

Ett rum. Sex tomma stolar står längs med tre väggar. Det är tyst. På spiselkransen står en fyrkantig vas. En vissen, lila tulpan vilar diagonalt i det genomskinliga glaset. Vattnet är svagt beigt. Sätter mig i en blå stol. Den knakar och är obekväm. En rörelse i vänster ögonvrå. Långt borta ser jag ett tåg glida fram genom landskapet. Långt därborta ser jag sol och snöflingor. Lägger mina ben i kors. Tittar på böckerna på bordet till höger om mig. Mattan. Spiselkransen. Taket. Det finns två stora sprickor där. Nödutgång. En för dig och en för mig. Det är inte självklart att vi vill åt samma håll.
Vilar huvudet i handen som
vilar på armen som
vilar på
arm
stödet.
Ett svagt tickande från min klocka. En dörr öppnas. Tågen rullar fortfarande förbi. Golvet knarrar och en äldre kvinna placerar sig i min ögonvrå. Hon andas tungt. Prassel av papper. Vill inte se. Till höger om hennes huvud sitter en tavla med en sädesärla. Den knastrar när hon sätter i tänderna i nånting. Vill inte se. Hör hur krispiga grönsaker blandas och mals i hennes mun. Jag föreställer mig hur en punkterad körsbärstomat och en skiva gurka rullar runt i hennes mun. Tystnad. Min klockas puls gör sig påmind. Blundar. Räknar sekunder, räknar tuggor.
En skruvkork snurras och nånting sköljs ned i randig strupe.
Räknar vitmålade brädor i taket, räknar antal sotiga stenar i den öppna spisen.
Prassel. Harkel. En stängd dörr. Trivsamt tickande.
Tystnad.
Nödutgångarna finns kvar. Båda två.
Ett handtag trycks ned och träfibrer spänns.

-Blir du inte stressad av att klockan tickar?